Nu var det bara fem minuter innan jag skulle upp på scenen och spela min låt, jag hade fått en ljus rosa klänning som var tajt upp till och vid och pösig ner till, klänningen gick precis över knäna och jag tyckte den var så vacker. De hade lockat mitt platta hår jätte fint så mitt hår var fullt med korkskruvar. Plötsligt kom någon och tog mig i handen det var min tur att stå på scenen och glänsa. Jag gick ut på scenen och tog gitarren i handen och satte mig på pallen som stor mitt på scenen. Jag började sakta spela på gitarren sen började jag sjunga, bara för att jag skulle spela gitarr så kunde jag inte hålla i mikrofonen så jag fick ha en mikrofon mygga. Jag sjöng och sjöng och verkligen njöt av det fast efter halva sången så blev jag yr och utmattad, det kändes så konstigt för jag hade ju bara suttit stilla. Jag pressade mig genom den sista delen på sången, när jag väl var färdig så ställde jag tillbaka gitarren och bar av den "tunga" pallen av scen sen gick jag in till ett av rummen som hade soffa och la mig ner för att ta det lugnt. Jag blundade och andades djupa andetag. Jag undrar när jag kommer bli tvungen att berätta för dem, Liam är redan fundersam bara för att jag var tvungen att åka till sjukhuset. Jag vill inte vara sjuk, men livet är hårt ibland, jag visste redan att jag aldrig skulle bli frisk från sjukdomen. Jag ville bara somna in och aldrig vakna igen, men jag vill ju inte lämna Niall, Louis och de andra killarna. Jag undrar hur det kommer bli när de får reda på allt och när jag kommer dö. Jag kommer sakna dem så mycket dem måste vara med mig till mitt sista andetag. Jag fortsatte att andas tungt och att vila så länge som konserten höll på men sen kunde jag inte vila mer för att killarna var så energiska.
- Gud vad kul det var skrattade Harry högt.
- Ja man får en sån kick sa Zayn.
- Det är det bästa som finns sa Louis. Killarna kom in i det rummet jag låg och vilade i.
- Herregud Ava du har näsblod sa Niall och sprang och hämtade papper till mig.
- Tack, med det är bara lite näsblod sa jag och försökte stoppa blodet.
- Ja, kanske men... Började Niall men kom inte på något mer att säga.
- Exakt vi släpper det sa jag och skrattade men blev genast trött igen.
- Ja sa Louis och slog mig lätt på armen, rakt på ett av de många blåmärken och sår jag hade. Jag ville bara skrika högt och smärtsamt men istället log jag bara och höll min han försiktigt på blåmärket.
- Vill ni veta en hemlighet killar frågade jag och de blev genast intresserade.
- Ja säg sa Harry glatt.
- Jag kommer sakna er killar sa jag och började snyfta.
- Men du kan ju fortsätta att bo med oss sa Liam och log.
- Ja du kan stanna sa Niall instämmande.
- Om det bara var så enkelt sa jag och började gråta fast det var inget bölande utan vara ljud lösa tårar.
- Gråt inte vi kommer alltid finnas där för dig sa Louis och kramade mig.
- Jag vet sa jag och tråkade mina tårar.
- Någon som vill ut och festa ikväll frågade Harry hoppandes.
- Ja det kan väll bli kul sa Zayn.
- Nej jag orkar inte ledsen men om ni killar vill så kan ni, jag kan sitta och titta på film sa jag.
- Men då går inte jag, lite syskon tid sa Louis.
- Jag stannar också sa Niall.
- Om alla ska vara hemma och ha myskväll så vill jag inte gå häller sa Harry.
- Då är det bestämt vi kör en myskväll ikväll sa Liam.
- Ja det blir ju skönt sa jag.
- Kom så åker vi hem sa Zayn.

Doktorn hade hade skrivit ut mig som bestämt vid sju sen hade jag åkt med flyget till Manchester jag mötte killarna på arenan där de skulle uppträda. Jag hade kommit lite tidigare än dem till arenan, jag gick ut på scenen där stod en akustisk gitarr jag tog den och satte mig mitt på scenen och började försiktigt spela på gitarren jag spelade min cover på "as long as love me" jag spelar bara när jag är själv, när jag var färdig hörde jag någon klappade händerna.
- Herregud du du är ju jätte duktig sa Niall och fortsatte att klappa händerna.
- Nej Gud vad pinsamt jag spelar bara för mig själv när jag ensam sa jag och rodnade generat.
- Nej säg inte så du var duktig, kan du inte spela och sjunga en till låt för mig, snälla sa han och satte sig bredvid mig.
- okej bara för att jag älskar dig ska jag spela och sjunga för dig, du ska till och med få hörs min egna låt som jag har skrivit sa jag och började spela på min låt "Baby, I love you"
- Du är så duktig du måste vara med oss på scenen idag och spela den sa Niall förbluffat.
- Men jag är långt ifrån att vara lika duktig som er så de kommer bara skrika bu när jag sjunger sa jag och tittade ner på gitarren jag hade i handen.
- Nej du är absolut så duktig du platsar här på scenen sa han och jag log.
- Men.. Började men Niall stoppade mig.
- Nej säg inte "men" du ska vara med som förband jag ska bara snacka med de andra så att de vet sa han.
- Okej, att sjunga på scen är ju trotts allt en av de sakerna jag vill göra innan jag dör sa jag och Niall gav mig en konstig blick sen gick han iväg till de andra. Jg fortsatte spela lite fast nu gick jag till pianot och spelade "Titanium" jag kunde så många låtar utan till men mina låtar hade ingen hört någonsin för jag skrev dem alltid när jag var ensam hemma. När jag var färdig gick jag till de andra som satt i deras omklädningsrum.
- Jag hörde att du skulle sjunga ikväll sa Zayn.
- Ja, det skulle jag tydligen även om jag inte platsar där sa jag lite tyst.
- Jo det gör du, du är bra sa Niall positivt.
- Okej men ska jag köra min egna låt frågade jag.
- Ja gör det sa Harry.
- Okej men jag kan ju inte ha detta på scenen sa jag och pekade på mina kläder.
- Det fixar vi, vi har nog någon klänning här någon stans sa Liam.
- Okej men då tar jag gitarren och sätter mig själv i ett rum och övar sa jag.
- Nej var inte så feg du ska ju ändå uppträda på scenen och då är det flera tusen människor som kommer att kolla sa Louis.
- Ja men dem känner jag inte och dom kommer jag nog inte träffa igen men det jag ju med er sa jag.
- Men snälla sa Liam.
- Nej ni får lyssna sen sa jag och gick ut ut rummet. Jag gick och hämtade gitarren som stod på scenen sen gick jag in i ett av förråds rummen. Jag satt och spelade låten om och om igen för att verkligen inte göra fel. Efter en timme gick jag ut ur rummet jag gick till Niall och satte mig bredvid honom.
- Jag är trött på att hela tiden ska behöva gömma undan vårt förhållande jag orkar inte det sa jag.
- Det kändes som om du precis läste mina tankar sa han och skrattade sitt gulliga skratt.
- Vi behöver kanske inte säga det men vi behöver ändå inte gömma det längre sa jag.
- Det låter perfekt sa han och kysste mig. Vi kysstes några gånger sen hörde jag min sms signal, jag gick upp och hämtade den sen satte jag mig bed vid Niall igen och kollade mitt sms. Det var en av mina kompisar, jag orkade inte svara plus så måste de lära sig att leva utan mig.

www.youtube.com/watch?v=Dvvh6ti5UDQ

www.youtube.com/watch?v=Dvvh6ti5UDQ
Jag ska bara testa lägga ut en låt vet ej riktigt hur man gör!
P.s det är inte jag som sjunger!

Liam's POV:
Jag klarade snart inte av konserten, jag var så orolig för Ava. Varför hade hon bett mig att köra henne till sjukhuset? Varför bad hon mig inte säga till någon? Var det något fel, jag undrar om Louis vet om det fast det borde han ju för han är ju hennes storebror och de säger väll allt till varandra eller? Vi hade snart bara några låtar kvar på konserten och då skulle jag ringa Ava.

Ava's POV:
Där låg jag i sjukhus sängen och det kändes som om jag skulle dö men det kan jag inte jag skulle få hela sommaren på mig och jag har inte hunnit göra saker som jag vill och ska göra innan jag dör. Jag tittade på klockan och såg att deras konsert skulle snart sluta så jag tog upp mobilen och knappade in förts till Liam "Hej, jag är okej men jag får inte åka hem men jag får det i morgon så jag kommer till Manchester, tack för hjälpen Liam du är bäst och snälla säg inte till någon säg bara att jag ska sova över hos en kompis" jag tryckte på skicka sen tryckte jag på knappen nytt sms denna gången skrev jag till Louis "Tjena bro jag kommer sova över hos en kompis inatt kommer till er i Manchester i morgon puss och kram din favo <3" jag tryckte på skicka en gång till och sen skulle jag skriva ett sista sms till Niall "Hej älskling jag ska sova över här hos en kompis som jag inte träffas på länge! ses i Manchester i morgon puss din A <3" jag tryckte en sista gång på skicka sen somnade jag ingen.
Louis POV:
När konserten var slut gick jag och kollade på min mobil och såg att jag hade fått sms från Ava. Jag läste det och suckade. Jag sa till de andra om att hon kom till Manchester i morgon och att hon skulle sova hos en kompis. Jag satt och tänkte i bilen på väg till bussen på vilken kompis det var som bodde här men jag kunde inte komma på det. När vi kom till bussen gick alla och la sig för att alla var så trötta och utmattade.
Ava's POV:
De höll på en massa tester igen, jag var så trött på det även om jag bara hade varit i sex timmar, jag tänker inte stanna här, jag vill inte dö på ett sjukhus jag vill dö med dem jag älskar och jag vill inte spendera min sista tid här fast kopplad till en massa apparater utan jag vill spela fotboll spela gitarr och göra det jag vill.
- Jag kommer inte stanna sa jag till en av sjuksköterskorna.
- Va sa hon förvirrat.
- Du hörde jag kommer inte stanna här i morgon så ska jag åka till Manchester och spendera min tid med mina vänner och älskade sa jag.
- Det kan du tyvärr inte bestämma utan du får din doktor sa hon.
- Okej hämta honom för jag kommer gå ut ur detta rummet i morgon vid sju för mitt plan till Manchester går vid 8 sa jag bestämt.
- Okej jag kommer tillbaka strax sa hon och gick ut ur rummet. Bara efter några minuter kom hon tillbaka med min cancer doktor.
- Jag tänker åka i morgon sa jag så fort hon hade ställt ner en fot i rummet.
- Du kan inte det, om du gör det så kommer du in överleva tills nästa år sa han.
- Jag vet men jag vill tillbringa min tid med dem jag älskar och jag vet redan att jag ändå att jag inte kommer överleva den sjukdomen och jag vill inte dö på ett sjukhus sa jag.
- Okej jag kan inte göra något för jag kan inte tvinga dig att gör behandlingarna, du skrivs ut i morgon vid sju sa han och gick ut ur rummet. Jag la mig nöjt ner på kudden och somnade in i en tung sömn.
___________________________________________________________________________________________________________ Hoppas ni tycker om det snälla kommentera kram lilla jag

Jag vaknade nästa morgon av att Louis och Harry hällde vatten över mig.
- Ahhh skrek jag och flög upp ur sängen. Jag hade ett par hotpanta och ett vitt linne som blev genomskinligt så att man såg tydligt min neon rosa BH.
- Håll för ögonen skrek jag och kramade mig själv.
- Va varför sa Harry och såg att mitt linne var genomskinligt och det gjorde Louis också så han höll för Harrys ögon.
- Tack för det killar sa jag lite argt.
- Ledsen! Gå och byt om nu bussen kommer strax sa Louis.
- Okej sa jag och gick in i min nästan helt tomma garderob. Jag letade fram mina sammets läggnings och sen en stickade tröja. Jag tog min väska i handen och gick ner till de andra. Jag tittade på alla innan vi gick ut genom dörren och låste den. Vi gick sakta mot den stora bussen, vi gick in i den enormt stora bussen och min haka föll ner till buss golvet.
- Herregud vilken stor buss sa jag förbluffat.
- Erkänn och den har typ massa olika rum sa Liam. Jag sprang in i rummen och sen la jag min väska i ett av rummet och bestämde att jag skulle sova där. Jag gick ut till killarna och började prata med dem.
*tre veckor senare*
Jag hade haft ont i hela kroppen nu i minst två veckor och inget hjälpte jag hade testat Alvedon och Ipren men inget funkade jag hade bara ont överallt. Jag kände att jag var tvungen att snacka med någon jag bad Liam komma in på mitt rum för att jag skulle prata med honom. Några minuter senare kom Liam in till mig med en kopp te i handen.
- Vad ville du frågad Liam snällt.
- Jag har så ont överallt och jag vet inte vad jag ska göra jag vill bara skrika och gråta sa jag och tårarna rann sakta ner för kinderna.
- Vänta vad har hänt frågade Liam förvirrat.
- Jag kan inte säga det men innan er konsert måste du köra mig till sjukhuset, men snälla säg inget till någon sa jag och Liam gav mig en chockad blick.
- Okej men varför får de inte veta något frågade han.
- Därför ingen får egentligen veta något men jag klarar inte av det mer jag måste sa jag.
- Okej men vi ska åka om en halv timme ska vi åka nu då frågade Liam.
- Ja okej jag ska bara plocka ihop lite saker i min väska sa jag. Liam gick till de andra bara för att säga att han skulle åka och lämna mig i stan, jag packade ner min mobil lite kläder och parfym och sånt sen gick jag till Liam där han stod och väntade med skorna på, jag tog på mig mina Converse och sedan gick vi ut satte oss i en bil och åkte iväg till sjukhuset. Det var en lång tystnad sen avbröt Liam den.
- Ava snälla bara berätta varför jag kör dig till sjukhuset sa Liam oroligt.
- Jag kan inte för då kommer du berätta för de andra och då skulle jag inte få följa med sa jag ledset.
- Du... Du är väll inte gravid frågade Liam besvärat.
- Nej inget sånt jag är inte gravid jag kan inte säga det ni kommer ändå få reda på det förr eller senare, fast jag säger senare sa jag och log smärtsamt.
- Okej men vi är iallafall framme, ring om det är något och om jag inte svara så skicka ett sms så svarar jag så fort jag kan sa Liam och kramade mig hej då. Jag steg ut ur bilen och gick sedan mot huvudentrén till sjukhuset. Jag frågade i receptionen om vart akutmottagningen låg och hon visade vägen. Jag fick sitta i väntrummet i en halvtimme sen var det min tur.
- Hej jag är Dr. Drift och vad bed behöver du hjälp med sa en ung tjej.
- Hej, jo det är så att jag har Leukemi och jag klarar inte av smärtan mer den är olidlig sa jag.
- Oj men hur länge fick du vänta i väntrummet då frågade hon oroligt.
- I en halv timme ungefär sa jag och log ännu ett väldigt besvärat leende.
- Oj jag måst skriva in dig direkt varför sa du inte till dem i reception att du hade cancer så hade vi kunnat fixa in dig direkt frågade hon förbryllat.
- För jag tänker inte stanna utan jag ska följa med min bror och hanns band på turné så jag tänker inte stanna på sjukhuset jag behöver bara något som hjälper mot smärtan sa jag.
- Nej du måste stanna här under observation sa hon.
- Men jag vill inte sa jag och blev ledsen, bara ut av bråka om det blev jag utmattad så jag la mig ner på britsen och andades tungt. Jag såg i ögonvrån att flera läkare kom in i rummet.
- Hej Ava vi ska hjälpa dig sa han innan jag somnade. Nästa gång jag vaknade var jag inne i ett annat rum där jag hade men massa sladdar kopplade till mig som sen var kopplade till en massa olika apparater som blinkade eller pep. Jag insåg då att jag inte skulle kunna åka hem.

Jag vaknade nästa morgon av att Louis och Harry hällde vatten över mig.
- Ahhh skrek jag och flög upp ur sängen. Jag hade ett par hotpanta och ett vitt linne som blev genomskinligt så att man såg tydligt min neon rosa BH.
- Håll för ögonen skrek jag och kramade mig själv.
- Va varför sa Harry och såg att mitt linne var genomskinligt och det gjorde Louis också så han höll för Harrys ögon.
- Tack för det killar sa jag lite argt.
- Ledsen! Gå och byt om nu bussen kommer strax sa Louis.
- Okej sa jag och gick in i min nästan helt tomma garderob. Jag letade fram mina sammets läggnings och sen en stickade tröja. Jag tog min väska i handen och gick ner till de andra. Jag tittade på alla innan vi gick ut genom dörren och låste den. Vi gick sakta mot den stora bussen, vi gick in i den enormt stora bussen och min haka föll ner till buss golvet.
- Herregud vilken stor buss sa jag förbluffat.
- Erkänn och den har typ massa olika rum sa Liam. Jag sprang in i rummen och sen la jag min väska i ett av rummet och bestämde att jag skulle sova där. Jag gick ut till killarna och började prata med dem.
*tre veckor senare*
Jag hade haft ont i hela kroppen nu i minst två veckor och inget hjälpte jag hade testat Alvedon och Ipren men inget funkade jag hade bara ont överallt. Jag kände att jag var tvungen att snacka med någon jag bad Liam komma in på mitt rum för att jag skulle prata med honom. Några minuter senare kom Liam in till mig med en kopp te i handen.
- Vad ville du frågad Liam snällt.
- Jag har så ont överallt och jag vet inte vad jag ska göra jag vill bara skrika och gråta sa jag och tårarna rann sakta ner för kinderna.
- Vänta vad har hänt frågade Liam förvirrat.
- Jag kan inte säga det men innan er konsert måste du köra mig till sjukhuset, men snälla säg inget till någon sa jag och Liam gav mig en chockad blick.
- Okej men varför får de inte veta något frågade han.
- Därför ingen får egentligen veta något men jag klarar inte av det mer jag måste sa jag.
- Okej men vi ska åka om en halv timme ska vi åka nu då frågade Liam.
- Ja okej jag ska bara plocka ihop lite saker i min väska sa jag. Liam gick till de andra bara för att säga att han skulle åka och lämna mig i stan, jag packade ner min mobil lite kläder och parfym och sånt sen gick jag till Liam där han stod och väntade med skorna på, jag tog på mig mina Converse och sedan gick vi ut satte oss i en bil och åkte iväg till sjukhuset. Det var en lång tystnad sen avbröt Liam den.
- Ava snälla bara berätta varför jag kör dig till sjukhuset sa Liam oroligt.
- Jag kan inte för då kommer du berätta för de andra och då skulle jag inte få följa med sa jag ledset.
- Du... Du är väll inte gravid frågade Liam besvärat.
- Nej inget sånt jag är inte gravid jag kan inte säga det ni kommer ändå få reda på det förr eller senare, fast jag säger senare sa jag och log smärtsamt.
- Okej men vi är iallafall framme, ring om det är något och om jag inte svara så skicka ett sms så svarar jag så fort jag kan sa Liam och kramade mig hej då. Jag steg ut ur bilen och gick sedan mot huvudentrén till sjukhuset. Jag frågade i receptionen om vart akutmottagningen låg och hon visade vägen. Jag fick sitta i väntrummet i en halvtimme sen var det min tur.
- Hej jag är Dr. Drift och vad bed behöver du hjälp med sa en ung tjej.
- Hej, jo det är så att jag har Leukemi och jag klarar inte av smärtan mer den är olidlig sa jag.
- Oj men hur länge fick du vänta i väntrummet då frågade hon oroligt.
- I en halv timme ungefär sa jag och log ännu ett väldigt besvärat leende.
- Oj jag måst skriva in dig direkt varför sa du inte till dem i reception att du hade cancer så hade vi kunnat fixa in dig direkt frågade hon förbryllat.
- För jag tänker inte stanna utan jag ska följa med min bror och hanns band på turné så jag tänker inte stanna på sjukhuset jag behöver bara något som hjälper mot smärtan sa jag.
- Nej du måste stanna här under observation sa hon.
- Men jag vill inte sa jag och blev ledsen, bara ut av bråka om det blev jag utmattad så jag la mig ner på britsen och andades tungt. Jag såg i ögonvrån att flera läkare kom in i rummet.
- Hej Ava vi ska hjälpa dig sa han innan jag somnade. Nästa gång jag vaknade var jag inne i ett annat rum där jag hade men massa sladdar kopplade till mig som sen var kopplade till en massa olika apparater som blinkade eller pep. Jag insåg då att jag inte skulle kunna åka hem.

Ava's POV:
Jag vaknade ännu en gång sent och av att killarna höll på att fjanta och spela hög musik. Jag steg upp och bytte om till mjukisbyxor och en stor tjock tröja med bara BH under. Jag drog fram min resväska som stod under sängen. Jag skrev snabbt en liten lapp på vad jag skulle ha med mig. När jag var färdig med lappen satte jag igång Spotify på mobilen och pluggade sen in hörlurarna och skruvade upp volymen, jag lyssnade på min blandade spel-lista och helt plötsligt spelade "live while we young" jag sjöng tyst med samtidigt som jag packade väskan. Efter att jag hade packat halva väskan så gick jag ner till köket för att jag var trött och hungrig. Jag ställde mig vid spisen och kokade varm chockad sen rostade jag två mackor och la Nutella på när den varma chokladen var färdig så Hälge jag upp det i en kopp, la i lite grädde och en massa marshmallows. Jag satte mig i soffan och slog på en film, jag tittade på "cyberbully" efter halva filmen slog Niall sig ner bredvid mig.
- Hej sötis sa Niall och kysste mig.
- Hej sa jag och kysste han tillbaka.
- Ska vi inte vara lite försiktiga med kyssarna när killarna är i huset sa jag efter ett antal kyssar.
- Det är ingen fara killarna är och köper läsk, chips och godis å sånt sa han och log.
- Okej då är det lugnt jag och började hångla med Niall. Vi hånglade ändan fram tills vi hörde att någon låste upp dörren, vi flög nästan ifrån varandra till varsin ände av soffan.
- Hallå hoppas någon är sugen på fika ropade Harry så högt han kunde.
- Nja så där drack nyss varm choklad sa jag och log för mig själv.
- Jo men kom igen lite glass går alltid ner sa Zayn.
- Ja men jag fryser det var därför jag drack VARM choklad sa jag och betonade väldigt mycket på varm.
- Okej okej men du får iallafall sitta med oss när vi äter sa Liam och tittade in i vardagsrummet där Niall och jag satt.
- Javisst, jag kanske till och med tar en till kopp med varm choklad.
Vi satte oss vid bordet, dem satte med varsin stor skål med glass och jag satt med en varm kopp med choklad, egentligen var jag den konstige för det var typ 36 plus grader så glass är egentligen rätt sak att äta vid den här tiden. Helt plötsligt avbröt någon mig i mina tankar.
- Hallå.. Ava hör du oss frågade Zayn och viftade sin hand framför mina ögon.
- Ja, va sa jag förvirrat.
- Vi frågade dig om du hade packat färdigt sa Harry.
- Jaha ja, nja jag har kommit halvvägs så det är bara lite kvar sa jag.
- Okej det var ju bra sa Louis.
- Ja men när åker vi egentligen i morgon frågade jag.
- Vi åker typ runt halv åtta, åtta sa Niall.
- Okej då får ni väcka mig för det finns ingen chans att jag är uppe då sa jag och skrattade.
- Det fixar vi sa Louis och gav mig en ondskefull minn.
- Ojdå inte smart sa jag.
- Aja, jag måste packa vidare nu sa jag och gick upp på mitt rum.