Ava's POV:
När jag vaknade den morgonen efter så låg inte Niall vid min sida, jag låg ensam i min stora säng i ett linne och ett par mjukis shorts. Jag steg upp och tog på mig ett par tajta jeans sen ett vitt linne och en stor kofta över som inte gick att knäppa, när jag var färdig så gick jag ner till de andra i köket.
- Vilken god morgon vi har idag sa jag och skrattade.
- Ja minsann det har vi verkligen sa Harry ironisk.
- Vad ska ni göra idag då frågade jag.
- Vi ska vara i studion och prata om turnén sa Niall.
- Okej är det den jag ska få följa med på frågade jag och log.
- Jajamen, men vad ska du göra då A-V-A frågade Zayn och alla skrattade år hur han sa mitt namn.
- Jag ska fixa lite grejer på stan och så sa jag och log.

Jag satt i vänta rummet på sjukhuset får att få reda på svaren från igår mitt i mina tankar hörde jag någon ropa mitt namn.
- Ava Tomlinson ropade en kvinnlig sjuksköterska.
- Ja det är jag sa jag och ställde mig upp.
- Den hör vägen sa hon och visade med handen som gest åt det hållet vi skulle gå, vi gick till ett rum där hon lämnade mig för att jag skulle vänta på läkaren. Jag fick vänta in ungefär fem minuter sen kom hon min läkare som jag hade igår.
- Hallå hur mår du idag då Ava sa hon uppmuntrande.
- Jo jag har lite ont överallt sa jag och log mot henne.
- Okej, innan du får reda på dina blod prov så vill jag att du berättar om hur du har mått och om du har skadat dig och sånt sa hon och log mot mig.
- Ja visst. Jag har haft och har ont i mina ben och leder sen har jag mina blå märken och sår som jag nu har haft i över en månad och sen på senaste tiden har jag lätt blivit väldigt andfådd när jag rört på mig och så brukar det inte vara för jag spelar fotboll och är väldigt aktiv sen har jag också ju blivit väldigt sjuk och varit yr och sånt sa jag och suckade.
- Ava jag vill att du lyssnar väldigt noga på det jag säger nu och jag vet att du inte kommer tro mig men jag måste säga detta även om jag inte vill behöva säga detta till en 16 årig tjej eller egentligen till någon sa hon.
- Okej jag lyssnar sa jag och koncentrerade mig på henne.
- Ava du.. Du har ALL sa hon och jag fattade inget.
- Va sa jag för att jag fattade verkligen inget.
- ALL står för Akut lymfatisk leukemi sa hon.
- Vänta.. Vänta lite sa du leukemi sa jag ledset.
- Ja tyvärr du har leukemi alla dina symtom är sånna man har när man har blodcancer plus att dina blodprover och benmärgs test bevisar det sa hon.
- Oj okej men vad ska jag göra åt det frågade jag samtidig som tårarna började rinna längs mina kinder.
- Vi kommer göra cellgifts behandlingar och strålbehandlingar sa hon.
- Men då kommer jag ju tappa allt mitt vackra hår sa jag.
- Ja men.. Började hon men jag stoppade henne.
- Det är inget alternativ plus att jag ska följa med min bror och hans band på turné och jag tänker inte stanna hemma för att ligga på sjukhuset och få strålningar och sånt sa jag.
- Men du måste få hjälp annars kommer detta vara ditt sista år sa hon ledset.
- Ja men det ska vara det bästa året någonsin där jag får vara med dem jag älskar och göra det jag älskar sa jag och torkade mina tårar.
- Men du måste få hjälp du har redan haft din cancer i ca en månade utan hjälp så måste du ha hjälp nu sa hon och suckade.
- Ni kan inte tvinga mig att få hjälp jag vill inte vara på något sjukhus de sista månaderna jag kommer leva jag vill var överallt och göra saker som jag aldrig kommer kunna få göra igen sa jag.
- Men låt mig ringa till någon närstående som kan försöka övertala dig om detta sa hon.
- Om ni gör det så stämmer jag ert sjukhus sa jag och gick ut ur rummet och ut ur sjukhuset. Jag gick längs gata med min hand väska i hade och kollade in i butiker. Jag hade just fått reda på att jag skulle dö och jag gick och kollade på kläder och sånt. Jag började tänka på viktiga saker som vad jag skulle göra med alla saker jag hade och sånt. Jag gick in i en frisörs salong och beställde en fägring. Jag klippte bara nödvändigt mycket på längden sen färgade jag topparna på mitt hår i en aprikos liknande färg sen gick jag vidare och köpte smycken och skor och sånt. När jag kom hem var jag helt utmattad, yr och hade ont i mina ben så jag la mig i soffan med en massa filtar om mig och somnade som vanligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu var det bara fem minuter innan jag skulle upp på scenen och spela min låt, jag hade fått en ljus rosa klänning som var tajt upp till och vid och pösig ner till, klänningen gick precis över knäna och jag tyckte den var så vacker. De hade lockat m...

Doktorn hade hade skrivit ut mig som bestämt vid sju sen hade jag åkt med flyget till Manchester jag mötte killarna på arenan där de skulle uppträda. Jag hade kommit lite tidigare än dem till arenan, jag gick ut på scenen där stod en akustisk gitar...

www.youtube.com/watch?v=Dvvh6ti5UDQ

www.youtube.com/watch?v=Dvvh6ti5UDQ Jag ska bara testa lägga ut en låt vet ej riktigt hur man gör! P.s det är inte jag som sjunger!...

Liam's POV: Jag klarade snart inte av konserten, jag var så orolig för Ava. Varför hade hon bett mig att köra henne till sjukhuset? Varför bad hon mig inte säga till någon? Var det något fel, jag undrar om Louis vet om det fast det borde han ju fö...